Brist på enzymet laktas i tunntarmsslemhinnan gör att man får svårt att bryta ner mjölksocker (laktos). Cirka 10-15 procent av Sveriges befolkning är laktosintoleranta. Det är vanligast bland barn och man tror att ökningen beror på immigration. Vissa behöver helt laktosfri kost, men de flesta tål mindre mängder. Man får prova sig fram till den mängd laktos man kan äta utan besvär.

Det finns tre olika former av laktasbrist: medfödd laktasbrist, primär/förvärvad laktasbrist och sekundär laktasbrist. Medfödd laktasbrist är mycket ovanlig. Då saknas enzymet laktas, i en för övrigt normal tarm, redan vid födseln. Det leder till vattentunn diarré vid amning eller då laktoshaltig modersmjölkersättning ges.

Hos större delen av världens befolkning minskar eller försvinner laktasaktiviteten någon gång mellan andra levnadsåret och tonåren. Nordeuropéer och vissa befolkningsgrupper i bl.a. Afrika och Indien utgör undantag och behåller hög laktasaktivitet livet ut. Men även hos vissa svenskar avtar förmågan att bryta ner mjölksocker när de når vuxen ålder. De flesta klarar dock små mängder mjölk eftersom en viss laktasaktivitet kan finnas kvar. Denna primära laktasbrist är den vanligaste formen av laktosintolerans.

Sekundär laktasbrist kan uppkomma i samband med en skada på tarmslemhinnan som orsakats av t.ex. celiaki (glutenintolerans). Tarminfektioner och inflammationer kan också leda till en tillfällig laktasbrist. När skadan eller infektionen försvinner tål man laktos igen.

Det är ofarligt att inte tåla mjölksocker, men symtomen kan vara jobbiga.

Symtom

När mjölksockret inte bryts ner kan det inte sugas upp av tunntarmen, utan fortsätter till tjocktarmen där en jäsningsprocess startar. Då uppträder symtom som vattentunn diarré, gasbildningar, buller samt magsmärtor

Diagnos

Diagnos kan ställas efter en s.k. laktosbelastning. Den går till så att man får dricka en lösning som innehåller mjölksocker. Eventuella symtom noteras och stegringen av blodsockret mäts genom blodprov. Hos den som är laktosintolerant sker inte den normala stegringen av blodsockret eftersom mjölksockret inte kan sönderdelas och sugas upp.

En annan metod är att, efter kontakt med läkare, utesluta mjölkprodukter ur kosten en tid för att se om symtomen försvinner. Om symtomen återkommer när man intar mjölk igen kan man sluta sig till att det rör sig om laktosintoleras.

Ibland ställs diagnosen genom att man tar en provbit från tunntarmens slemhinna och mäter laktashalten. Detta sker genom biopsi eller gastroskopi, vilket innebär att man får svälja en tunn slang med en knipanordning i ena änden.

Behandling

Laktos finns naturligt bara i mjölk (5g/100ml komjölk). Behandlingen av laktosintolerans går ut på att minska mängden mjölkprodukter i kosten. De flesta laktosintoleranta klara små mjölkmängder utan besvär. Den övre gränsen för hur mycket laktos man klarar utan att få symtom verierar och bör därför utprovas individuellt.

De som är mycket känsliga och reagerar kraftigt får ta bort alla livsmedel som innehåller laktos ur kosten.