Talet
Jag har lagt en motion men också ställt en fråga i riksdagen. Jag vill att man ska följa upp alla tidigare utredningar som gjorts kring speciallivsmedel, det är en hel del och dessutom utarbeta en ny modell för speciallivsmedel. Vad händer kring denna fråga hos ansvariga politiker på nationell nivå. Jag vet att läkemedelsverket har fått ett uppdrag att se över listan på de livsmedel som omfattas. I uppdraget ingår också att komma med ett förslag om ett förbättrat system för subventionen än det vi nu har. Men vad är det att fundera på?
Vem vill betala 4000 kronor extra/år och dessutom veta att man inte kan påverka den kostnaden i någon högre grad eftersom man då löper risk att försämra sin hälsa? Det vill nog ingen utan man försöker istället att sänka sina kostnader. Det är omöjligt för en familj som har en familjemedlem med glutenallergi. Förutom ökade matkostnader så tar inköp och tillagning mycket tid. Att som ung student, flytta hemifrån och leva på studiemedel innebär en begränsad ekonomi för alla. Har man då dessutom en glutenintolerans så kan den kostnaden vara orimlig.
Nyligen presenterades en avhandling från Umeå Universitet (Cecilia Olsson) som visade att en del ungdomar har stora svårigheter att följa behandlingen. Många försöker dölja sin sjukdom för att inte känna sig utpekad eller vara till besvär. Det blir inte lättare om man på grund av ekonomin inte kan följa sin diet. Tyvärr har många landsting försämrat förutsättningarna för glutenintoleranta över 16 år utan att på något sätt tänka på konsekvenserna. Det kan se mycket olika ut mellan landstingen vilket innebär att man som glutenallergiker efter 16 år är helt beroende av var man bor och i fall man får ekonomiskt stöd eller inte.
Hur kan detta få ske? Kosten är ju den enda behandling som finns att tillgå för en person med glutenallergi och följer man inte den så kan man få stora hälsoproblem. Varför ska man som glutenintolerant behandlas annorlunda än de som får läkemedel för sin behandling? Jag tycker att det är snudd på diskriminering och det visar brist på både insikt och kunskap.
Jag kan gå och handla på ICA , Konsum , Hemköp, men så är det inte för t ex Anna som har en glutenallergi. Hon hänvisas till apoteken trots att glutenfri mat oftast är billigare hos livsmedelsbutikerna och de har dessutom mer att välja på. Nu är det dags att sätta ner foten. Vi vet vad som behövs: Vi vill ha ett nytt system för speciallivsmedel Glutenallergiker måste behandlas rättvist – bostadsort ska inte avgöra! Låt Anna handla sin glutenfria mat var hon vill – en självklarhet kan man tycka – men verkligheten ser annorlunda ut.
Pressmeddelandet
Att vara glutenintolerant kostar ca 4000 kronor om året. Så mycket dyrare är de glutenfria produkterna. Men socialminister Göran Hägglund anser inte att det finns ett nationellt behov av matbidrag för glutenintoleranta. Svenska Celiakiungdomsförbundet (SCUF) samlar därför medlemmar från hela landet till en hungerstrejk för att bevisa motsatsen.
Unga har det inte lätt på arbets- och bostadsmarknaden, speciellt inte i dessa tider av ekonomisk kris. Var fjärde ung svensk räknas idag som fattig (SCB). För unga med glutenintolerans (celiaki) är det extra svårt att få ekonomin att gå ihop. Enligt Konsumentverket betalar glutenintoleranta omkring 4000 kronor mer om året för sin mat.
– Vi har länge kämpat för nationellt merkostnadsskydd. Att alla glutenintoleranta ska få ett bidrag varje månad till specialprodukter som finns i vanliga livsmedelsaffärer. Med det skulle omsättningen på glutenfritt öka, vilket skulle gynna utvecklingen av nya och bättre produkter, säger Ylva Törner i SCUF:s förbundsstyrelse.
Men Socialminister Göran Hägglund anser inte att det finns ett nationellt behov (Bulletinen nr 3 2008). I stället vill han ha kvar dagens system.
Till ett subventionerat pris tvingas idag alla glutenintoleranta under 16 år hämta ut en förbrukning av basvaror för två till tre månader på Apoteket. Efter 16 års ålder är det upp till varje landsting att betala ut bidrag eller inte. Många blir därför utan och inget landsting ersätter hela merkostnaden.
– Systemet är djupt orättvist då det inte är samma för alla, oavsett ålder och bostadsort. Ingen student med CSN på 7820 kronor i månaden har 4000 kronor extra till mat. Dessutom är det ett enormt slöseri med Apotekets och läkares resurser helt i onödan, säger Ylva Törner.
Inbjudan
(OBS: aktiviteten har redan passerat)
Hungerstrejka med SCUF den 13 juni kl. 10-17 på Stortorget i Gamla stan, Stockholm. SCUF demonstrerar för nationellt merkostnadsskydd för glutenintoleranta. Ju fler vi är desto starkare blir vi. Så ta med vänner och familj och gör din röst hörd! Efter strejken har SCUF grillkväll vid Långsjön i Herrängen dit alla är välkomna (maten är då gratis för medlemmar).
Den 12 juni går det en buss från Göteborg som hämtar upp längs med E4:an. Besök kalendariumet för hållplatser, tider och info. För alla som bor utanför Stockholm står respektive SCUF-region för resa, mat och boende. För icke-medlemmar kostar hela paketet 700 kronor. Sista anmälningsdag är 3 juni. Anmäl dig till hunger(a)scuf.se eller 08-730 05 60. Vi ses väl?!
Därför demonstrerar vi
Den glutenfria maten är dyrare än vanlig mat. Förra året visade Konsumentverkets undersökning att den årliga merkostnaden var 4150 kronor för män, 3480 kronor för kvinnor och 2550 kronor för barn. Men i undersökningen ingick bara hemmalagad mat. Ute på stan tvingas glutenintoleranta ofta betala mer eftersom utbudet av billigare alternativ är sämre. Den totala merkostnaden är alltså större.
Eftersom glutenfri mat är så mycket dyrare tog riksdagen för flera år sedan beslutet att införa ett system för alla under 16 år. Det fungerar så att läkare skriver ut recept på basvaror att hämta ut på Apoteket. Ett uttag kostar 120 kronor och räcker i två till tre månader. Det är billigt men mer omständigt än att handla i en vanlig affär, det kräver en omfattande transport och förvaring.
Apoteket har också ett mindre utbud som inte uppdateras lika snabbt. Systemet är dessutom ett slöseri med samhällsresurser. Då Apoteket sköter distributionen blir varorna nästan dubbelt så dyra. Och administrationen av recept tar väldigt mycket tid för läkare och dietister.
När man sedan fyllt 16 år är det upp till varje landsting att ge stöd eller inte. Därför varierar det också från landsting till landsting vilken hjälp som ges. Vissa har ett liknande system för vuxna som för barn men det är dyrare och räcker inte lika länge, vissa har femtio procent rabatt på förskrivna produkter på Apoteket, vissa har kontantbidrag och vissa har inget stöd alls.
SCUF demonstrerar den 13 juni för att uppmärksamma de nackdelar som finns med det nuvarande systemet. Och för att kräva att ett bättre system införs, ett som är likadant för alla i landet oavsett ålder. Om alla glutenintoleranta omfattades av ett merkostnadsskydd skulle omsättningen på glutenfria varor i butikerna öka. I sin tur skulle det kunna leda till lägre priser och en snabbare utveckling av nya och bättre produkter. Med en stor uppslutning den 13 juni pressar vi politikerna, speciellt ansvarig minister, till att lyssna på oss.