Den glutenfria maten är dyrare än vanlig mat. Förra året visade Konsumentverkets undersökning att den årliga merkostnaden är 4655 kronor för män, 3890 kronor för kvinnor och 2890 kronor för barn. Men i undersökningen ingick bara hemmalagad mat. Ute på stan tvingas glutenintoleranta ofta betala mer eftersom utbudet av billigare alternativ är sämre. Den totala merkostnaden är alltså större.
Eftersom glutenfri mat är så mycket dyrare tog riksdagen för flera år sedan beslutet att införa ett system för alla under 16 år (lag 2002:160). Det fungerar så att läkare skriver ut recept på basvaror att hämta ut på Apoteket. Ett uttag kostar 120 kronor och räcker i två till tre månader. Det är billigt men mer omständigt än att handla i en vanlig affär, det kräver en omfattande transport och förvaring.
Apoteket har också ett mindre utbud som inte uppdateras lika snabbt. Systemet är dessutom ett slöseri med samhällsresurser. Då Apoteket sköter distributionen blir varorna nästan dubbelt så dyra. Och administrationen av recept tar väldigt mycket tid för läkare och dietister.
När man sedan fyllt 16 år är det upp till varje landsting att ge stöd eller inte. Därför varierar det också från landsting till landsting vilken hjälp som ges. Vissa har ett liknande system för vuxna som för barn men det är dyrare och räcker inte lika länge, vissa har femtio procent rabatt på förskrivna produkter på Apoteket, vissa har kontantbidrag och vissa har inget stöd alls.
SCUF hungerstrejkade den 13 juni 2009 för att uppmärksamma de nackdelar som finns med det nuvarande systemet. Och för att kräva att ett bättre system införs, ett som är likadant för alla i landet oavsett ålder. Om alla glutenintoleranta omfattades av ett merkostnadsskydd skulle omsättningen på glutenfria varor i butikerna öka. I sin tur skulle det kunna leda till lägre priser och en snabbare utveckling av nya och bättre produkter.
Läs mer om hungerstrejken här och även här